Guld, silver och brons i Sörmlandsträffen

I helgen åkte vi ett gäng på nio personer till tävlingen Sörmlandsträffen i Oxelösund. Sedan över trettio år tillbaka har den lockat deltagare från Sverige såväl som internationellt och denna gång var deltagarantalet över 350 personer.

IKVM deltog med sju tävlande – André, Jesper, Elsa, Kristoffer, Tim, Jacob och Erik. Med som ledare var Sebastian Jansson och Ulrica Lachner.

Det medaljmässiga resultatet blev ett silver och ett brons till Jesper, samt ett guld till Jacob. Resultatet för oss alla blev nyttiga insikter om vår judo och stimulerande motstånd.

Jesper dubblerade denna gång i två kategorier – U21-81 och H-81. Överraskande nog öppnade H21-81 tävlingsdagen på matta fyra. Både Jesper och coachen hade förväntat sig en lång dags väntan men så blev det alltså inte denna gång…

Första matchen mot Henningsson började stabilt för Jesper som tagit fasta på rådet om att sänka sin tyngdpunkt, vilket gjorde honom stabil och svårkastad. Redan tidigt i matchen var Jesper nere i mattan och arbetade och någon minut senare var det där matchen slutade. Jesper lurade in sin motståndare i en sankaku-gatame som ledde till ippon. Vinst till Jesper.

Andra matchen i U21, mot Enström, var en mer segdragen historia (där undertecknad missade första minuten på grund av parallella matcher) men slutade tvärt när Jesper med perfekt timing fick in en strålande de-ashi-harai och kastade på ippon. Vinst till Jesper.

I finalen väntade Sonerud som är känd för sin ura-nage. Jesper blev inlurad i perfekt läge för en sådan och blev lyft och ipponkastad efter bara något tiotal sekunder. En snopen, men tydlig förlust, och därmed en silvermedalj för Jesper i U21.

Senare på dagen körde Jesper även i seniorkategorin, där hårdare motstånd väntade. I första matchen mot Nestor gjorde Jesper många bra attacker, särskilt på soto-makikomi, men tappade greppet nästan varje gång. Jesper var dock hela matchen pigg och attackvillig, och motståndaren drog på sig flera shido. Efter full längd vann Jesper på wazari.

Andra matchen i H-81 gick mot förre klubbkamraten Jeffrey Denian som relativt snabbt avgjorde matchen genom ett kraftfullt fotsvep. Förlust till Jesper, och en hel del smärta i en sedan tidigare stukad tå.

I bronsmatchen gick Jesper mot Möller och körde stenhårt med sin patenterade de-ashi-gari-variant där han krokar foten och lyfter uppåt. Två wazari gav ippon och därmed brons för Jesper i seniorkategorin! En mycket välförtjänt medalj och tillsammans med silvret i U21 en välbehövlig uppmuntran efter flera förluster på tidigare tävlingar.

Vår guldmedaljör Jacob inledde övertygande med en ippon på o-uchi-gari. I andra matchen blev det en snabb svepippon på bara fåtalet sekunder, o-uchi här också. I tredje matchen var Jacob nere i mattan flera gånger. Första fasthållningen gav en yuko och andra fasthållningen, mer stabil och med betydligt bättre grepp – gav en ippon. Tre vunna matcher hittills för Jacob.

I finalen blev det internationellt möte, mot en kille vid namn Pavlov från Finland. I semifinalen studerade vi honom och kom fram till att han gärna ville ha grepp i motståndarens ena slag och hålla bort motståndarens andra arm – för att komma in på en drop-seoi nage, eller olika svepvarianter. Det handlade alltså om en vältränad motståndare som jobbat ut en bredd av tekniker utifrån ett starkt grepp.

Detta tog vi fasta på och valde tillsammans med Jacob strategin att ta bort slaggrepp och samtidigt greppa i Pavlovs ärm. Denna taktik ledde till att motståndaren blev rätt så handlingsförlamad, och även om han fick till flera attacker blev det ingen poäng. Däremot blev det en varning för Pavlov, och efter en teknikpoänglös match stod Jacob som segrare – och guldmedaljör!

Tim och Kristoffer var i samma kategori som Jacob, i ett direktelimineringssystem. Båda två gjorde matcher med aktivitet och vilja, men förlorade tyvärr, vilket genom systemvalet gjorde att de åkte ut utan möjlighet till återkval. Snopet för båda men det är så verkligheten är på lite större tävlingar med många deltagare. U15-38 hade denna gång hela sexton stycken judoka invägda. Både Tim och Kristoffer är ganska lätta i U15-38 och har under tävlingarna hittills under året fått möta tyngre motståndare.

Nästa upp var Erik som gick i U15-46 vilket gav rätt långa motståndare. Första matchen slutade med förlust i fasthållning. I återkvalsmatchen mötte Erik en lång finländare vilket förstås ledde till att det blev svårt för honom att kasta sin harai-goshi med grepp i nacken. Finnen var stark i höftkasten och två wazari gav ippon och förlust till Erik som därmed var ute ur tävlingen.

Elsa som i vanliga fall är sistaårs U13 testade denna tävling på U15-kategorin, mot rutinerat och relativt brutalt motstånd. I första matchen blev det förlust på wazari på kast plus en fasthållningswazari som tillsammans gav motståndaren ippon. Andra matchen blev en snabb ipponförlust. Båda motståndarna gick långt vidare i kategorin.

Sist upp var André som var sugen på att göra sin kraftfulla ura-nage. I första matchen kom aldrig riktigt möjligheten och André blev kastad på ippon, o-uchi-gari. I andra matchen kom läget men André greppade lite för högt med slaghanden och blev därefter kastad på ippon-seoi-nage vilket gav motståndaren ippon.

Det blev en lång och syrefattig men lärorik dag där vi fick se många fina matcher. Särskilt roligt var att flera lite äldre kategorier låg i början av dagen vilket gav ungdomarna möjlighet att se hur det ser ut lite längre upp i åldrarna.

Förutom judon hann vi med att åka minibuss i totalt åtta timmar. En minnesvärd stund var när vi (efter mycket tjat) bestämde oss för att äta på Max på hemvägen. Precis när vi hade beställt slog klockan 20.30 och restaurangen släcktes ner eftersom det var earth hour. I ljuset av stearinljus smaskade vi i oss våra hamburgare och drog upp godisstrategier för hemvägen.

Egentligen är det ju umgänget man minns mest efter en sådan här resa, trots att det får minst utrymme i rapporteringen efteråt. Tack alla för en rolig helg! Och särskilt tack till Ulrica för ovärderlig hjälp med minibusskörande, stöd och allmänt lugn.

Vid tangentbordet
Sebastian