Söndagen 24 november vann Ida Lindgren silver i veteran-VM i Abu Dhabi. Annika Krus, som var med som coach, berättar om resan.
Torsdag kväll hoppade Ida och Annika på planet till Abu Dhabi. Passade bra att flyga på natten och på så sätt ha hela fredagen till återhämtning och tidsomställning. Ett besök i tävlingsarena hann vi med på fredagen och passade då även på att titta på finalpasset i Abu Dhabi Grand Prix, tyvärr utan svenskar.
Lördagen visade sig bli lite annorlunda än väntat. Vi hade på känn att registreringen skulle dra ut lite på tiden men att den skulle ta fem och en halv timma hade vi inte räknat med – när vi lämnade var det fortfarande lång kö och de sista blev inte registrerade förrän närmare klockan tio på kvällen. Det var hysteri i kön som ledde till att många försökte gå före varandra. Ida blev så illa klämd att vakterna reagerade och släppte före alla kvinnorna i kön. Det var därför vår registrering ”bara” tog dryga fem timmar. När registreringen väl var klar var det dags för dagens första mål mat och sedan återigen tillbaka till hallen för att titta på lördagens finalpass i Grand Prix där vi fick se Martin Pacek som enda svensk kliva upp på prispallen som tvåa. Kändes som en bra start inför söndagens tävling.
Vi visste att damerna skulle börja tävlingen på söndag och Ida var i den lägsta viktklassen i den lägsta ålderkategorin. Inte helt ovant för Ida öppnade hon hela tävlingen.
Första matchen gick mot brittiskan Jones. Ida styrde matchen och vann efter någon minut på ippon. En bra inledning på tävlingen. I andra matchen mötte hon Algruer från UAE. Här märkte vi direkt att Ida var mycket mer rutinerad och var mycket bättre så även den här matchen avgjordes på ippon under den första minuten. Två vinster och vi kände medaljvittring. Tredje matchen var mot den som på pappret skulle stå för det tuffaste motståndet belgiskan Degrijse. Det visade sig bli en jämn match som Ida tyvärr förlorade efter en passivitetsvarning under första halvminuten i den annars poänglösa matchen.
Nu var det bara att ladda om inför dagens sista match mot fransyskan Charlopin. Vi hade sett att hon var duktig på seio nage och Ida visste att hon skulle undvika att gå framåt. Den enda gången Ida gick framåt kom också fransyskans attack som Ida lyckades komma undan. Ida lyckades vinna även den här matchen på ippon. Silvermedaljen var ett faktum.
Vi fick förutom Ida även se andra tävlande under dagen. Den äldste deltagaren var en 84-åring från Grekland som tyvärr var ensam i sin ålderkategori så han fick tävla med ett gäng japaner i åldersgruppen 75-79 år. Det var en upplevelse i sig att se dessa äldre herrar halta fram till judomattan för att sedan gå upp och köra attackjudo. Fantastiskt roligt och härligt att se att det inte tar slut utan en judoka kan fortsätta tävla hela livet.
Dagen bjöd även på en svensk guldmedaljör – Lennart Gustafsson från Norrköping – som tog hem guldet efter tre kanonfina ipponkast.
Var även roligt att se Dick D Johansson på mattan som domare. Kändes lite som hemma då.
Hela arrangemanget och engagemanget från organisatörerna och deltagarna var över förväntan. Det var hög klass på alla deltagarna och det syntes tydligt att mycket träning låg bakom den höga nivån. Gemenskapen mellan deltagarna över landsgränserna var fantastisk. Utanför tävlingsmattan kändes det varmare och mer prestigelöst än vad vi var vana vid men väl på tävlingsmattan var det allvar och hårda matcher utkämpades. Det var roligt att träffa de andra svenskarna och få höra om deras erfarenheter och engagemang i veteranjudon i Sverige och om resor på tävlingar och läger världen över.
Vi åkte hem från Abu Dhabi på måndag morgon så vi missade tyvärr måndagens och tisdagens tävlingar. Vi vill dock passa på att gratta Johan Törsman från GJK som tog hem guldet i sin klass.
Trötta och nöjda landade vi på Landvetter på måndag kväll med en silvermedalj i Idas bagage efter en fantastisk insats av Ida.
Hoppas att få uppleva det här fler gånger!
Annika Krus
